Nu tog det ändå priset.
Somnade på soffan fredag morgon efter att ha lämnat grabben på skolan.
Sov mer eller mindre till 15-hugget.
Somnade igen vid midnatt.
Sov till fan 12:39 i dag, lördag!
Men nu då? Känns som jag skulle kunna somna om igen :/
Hur ska man bli frisk i Sverige när man får ro mot strömmen hela tiden. Hur ska man orka när man inte har råd att finnas...
Hade jag inte grabben...
Tur jag har en till nu. Mer att finnas för. Känns bra inne i mitt huvud i alla fall. Känns fint att älska någon och få kärlek tillbaka. Känns underbart! Helt enkelt.
..Jag är ju som alla vet en renlevnadsmänniska... eller nåt åt hållen haha.
Dricker i alla fall varken mycket eller ofta men hur fasiken kan man på knappt två öl, två glas vin och en trea whiskey bli aspackad? Det övergår mitt förstånd. Somebody must have put something in my drink!
Fast det var ju en kul kräftskiva. Gräset var grönt och skönt att vila på =)
Pressar mig själv att göra mer och mer saker. Klart FK vill ha ut en på arbetsmarknaden. Tyvärr blir inte resultatet så bra. Försöker boka något att göra var eller varannan dag. Inget som är fysiskt jobbigt (föroutom kräftsupat då), men bara att göra något. Finns dessvärre inte energy enough för detta normalstatus på liv. Får nog nöja mig med att vara lite sick framöver.
Försöker reda ut hur mycket bättre jag är i dag jämfört med när jag började med Liothyronin. Innan Lio så sov, grät och led jag. Nu inte så mycket humörsvängningar och mer alert på något sätt. Men jag blir fortfarande matt och trött och sover sjukt mycket om jag gör något mer än bara basics hemma.
Försöker ju konstant att överlista sjukdomen. Sova lite och tro att man får mer ork fungerar tyvärr inte. Det som fungerar är att sortera ut de viktiga sakerna jag måste göra för att överleva och få vardagen att fungera med allt från mat till städ och tvätt samt grabbens sport. Mig själv får komma lite på andra plats. Eller längre ner ändå på listan.
Att inte fullt ut orka en normal vardag som arbetslös är illa nog. Att sen ha den ekonomiska stressen på sig gör inte saken bättre. Var ska jag hitta jobb och hur ska jag få in ork till det utan att göra avkall på något jag knappt klarar av bra idag? Det finns inget mer jag kan ta bort från listan. Mat måste lagas, hemmet måste städas och grabben behöver ha sin mamma.
Ekvationen går helt enkelt inte ihop. Önskar jag hade lösningen serverad vid det här laget men jag får nog vänta ett tag till innan nobelpriset trillar ner i min brevlåda...
Det här med kärlek. Det är lite märkligt. Ena sekunden så finns inte känslan alls. Sen träffar du en person och helt plötsligt infinner sig massa pirr i hjärtat, i magen, i själen.
Det är som att du helt plötsligt blir kastad utför ett stup. Som om du åker bergochdalbana och inte kan få luft i utförsbacken. Som om någon tog allt du hade och sorterade om så huvudet på dig så du inget hittar längre.
Jippie! Jag klarade mig till 40! Fyllde år i går. Blev glad, berörd, ledsen och besviken.
Well, life goes on.
Känner mig starkare och piggare nu än på länge. Kanske är det liothyroninet som fungerar bra till sist eller så är det helt enkelt för att en kille med grönbruna ögon klev in i mitt liv och har börjat att stjäla mitt hjärta. Ärligt, jag hoppas det är det senare.
Och nu hoppas jag på att hitta så mycket energi att jag kan gå ut och jobba igen. Antagligen inte på heltid, antagligen inte med journalistik eller foto som förr, men med något.
Hoppas bara jag återhämtar mig så pass att det inte blir bakslag när jag väl börjar igen.