Det här med kärlek. Det är lite märkligt. Ena sekunden så finns inte känslan alls. Sen träffar du en person och helt plötsligt infinner sig massa pirr i hjärtat, i magen, i själen.
Det är som att du helt plötsligt blir kastad utför ett stup. Som om du åker bergochdalbana och inte kan få luft i utförsbacken. Som om någon tog allt du hade och sorterade om så huvudet på dig så du inget hittar längre.
