I händerna och i underarmarna. Varje morgon nu. Ont. Innan har jag mest haft det när jag äter något med fläsk. Men det händer väldigt sällan nuförtiden.
Trött med.
Tappar hår i mängder.
Mardrömmar.
Vill ut på landet. Slippa bo i stan.
Svårt hitta något att hyra bara.
Letat i flera år.
Lite sol i dag verkar smyga sig fram. Tar daghunden och grabben och går till skogen och grillar tror jag.
Glömt det ett par dagar. Får lätt kramp i höger vad.
Irriterande.
Vet inte om jag mår bättre eller sämre än efter att ha slutat med p-piller. Är en vecka nu så det får väl gå lite längre tid gissar jag.
Funderar på vad sjukvården har att förlora på att gå på mina val och experimentera med mediciner och doser. Om jag inte blir bättre med deras råd om doser, då kan jag ju lika gärna få testa exempelvis bara liothyronin och utesluta levaxin. Eller så kan dom ju söka licens åt mig på naturligt sköldkörtelhormon. Vad har dom att förlora? Vad har jag att vinna? Jag kan knappast bli sämre än jag är tror jag.
...Kanske är det den extra hurtiga promenaden på cirka 35 minuter i högt tempo som speedade upp mig. Kanske var det den sena hockeyträningen för grabben som gjorde sitt till. Kanske var det äppelpajen jag åt när jag kom hem (så gott!) Kanske är det blåsten som stör så jag inte blir trött.
Märkligt. I kväll stavar jag sämre än sämst. Undrar hur det skulle se ut om jag bara skrev på utan att rättstava... Tyvärr så ser jag ju felen fort och är på backspace fortare än jag hinner tänka för att få det rätt.
...Funderar och känner efter. Gör det någon skillnad att ha skippat p-piller nu eller är det som det brukar vara. Trött - orkeslös - svårt hålla fokus längre tider.
Var på grabbens hockeyträning i går. Höll på svimma i fikarummet. Pinsamt värre - önskar jag hade en sjukdom där det syns att jag är sjuk så inte folk tror man är frisk.
:/
(eller egentligen är jag glad att jag inte ser sjuk ut för det hade ju gjort saken än värre)
Trött och fet - lönnfet. Inte överviktig, inte än. Men känns som att kilona ökar i takt med att levaxindosen och liothyroninet minskar. Värdelöst. Har fan inte ens råd att köpa nya kläder som ska passa. Vem har plats och råd med dubbel garderob? Inte jag i alla fall. Inte på sjukpenning.
Efter noga eftertanke har jag bestämt mig för att sluta med p-piller. Från början, 2009/2010 så sökte jag hjälp för jag helt plötsligt fick extrema blödningar och mensvärk. Har inte haft så tidigare och fick Qlaira utskrivet. Detta har fungerat bra. Men...
Jag undrar om dessa problem inte berodde på annat än Graves som vaknade till igen. Nu har jag fått råd av andra med endokrina sjukdomar att skippa p-piller med anledning av de extra hormonerna/störning av hormonbalansen som finns.
Hoppas och ber att jag nu ska bli piggare och snyggare och att jag ska känna mig som värdena visar på provtagningarna - perfekt!
Sommaren 2011. Fick diagnosen Graves. Fick maxdos av Thacapzol. Efter ett par veckor gick jag på med 125 levaxin. Mådde faktiskt rätt bra. Orkade jobba heltid, men inget mer. Min son såg jag knappt den sommaren. Det fanns bara ork till äta, jobba och sova.
Detta ändrade sig dock när läkaren sänkte dosen thacapzol. Det var inte bra att äta maxdos. Jag gjorde som de sa. Jag blev sämre. Tröttare, mer irriterad, reagerade starkare på känslor. Ifrågasatte detta men fick inget gehör.
I dag, hösten 2013, mår jag dåligt. Sommaren hade ett par veckor som var bra. Riktigt bra. Varför? Kanske för jag inte hade några måsten. Inga tider att passa, inget krav på att göra något. Bara fick vara. Vila, äta och softa. Se havet slå in över klipporna i skärgården....
men hur får man ihop det med vardagen. En vardag där tider styr. Tid för skola för sonen. Tid för träningar för honom. Tid där man ska vara vaken och tid där man ska sova.
Rutiner säger ni. Rutiner är bra. Men jag blir bara stressad.
Om nu rutiner är så bra. Varför mår jag så dåligt då.
..den fina dagen med kort men tidsmässigt lång utevistelse tog för mycket energi. Stel, ont och trött i dag. Men visst, jag är inte sjukskriven för jag är frisk direkt.
...Jo den kommer närmre för varje dag. I år har jag blandade känslor. Mer än vanligt. Normalt så ogillar jag julen. Jag tycker det är stressigt och massa måsten upp över öronen.
I år... jag vet inte... en del av mig känner missmod inför helgerna som kommer. En del av mig ser fram mot att faktiskt vara med någon som uppskattar att göra något juligt så att säga.
Vet inte om julen firas med min "lilla" grabb heller eller om han hellre vill ha julen med sin pappa och hans nya tjej och barn. Återstår att se. Vill först och främst att min son ska vara lycklig. Sen min pojkvän. Är dessa lyckliga så blir jag med lycklig,
Det blir inte mycket gjort. Trött, less. Less, trött. Om vartannat.
Blir matt och fastlåst.
Kan exempelvis köra bilen till affären bara för att sitta kvar i den på parkeringsplatsen och planera min tur i affären... Kan inte gå ut om jag inte vet hur jag ska gå och vad jag ska ha. Det värsta som finns är när de bygger om i stora affärer så man inte hittar det man söker. Eller om ett märke är slut på den varan man ska ha. Skitsvårt att planera om och välja ett annat.
Stod vid kaffet på Ica Signalen i Ekholmen häromdagen. Extrapriser hit och dit. Köp tre betala för två. Två för 59 kronor. Tre för 100...
Försökte tänka på vilket som skulle bli det billigaste alternativet. Tror ett tiotal andra tog kaffe medan jag stod där och försökte se ut som att jag fattade överlagda beslut. Sanningen var den att tankarna bara snurrade i huvudet och det slutade med att jag tog ett paket av dyrare kaffe. Men det var den sorten jag brukar ha.
Bagateller i en vardag men det tar energi som fan att inte fungera.