Inte jag. Nej jag tänker inte längre än näshåret räcker så jag missa var det är.
I övermorgon tuffar vi hemåt. Har god lust att ta min sjukdom och dra till Norge, dumpa den där och åka hem igen. Frisk som en nötväcka, eller ar det kråka?
Skit the same. Vill bara orka leva som en normal. Orka vara på semester och inte bara vara sjuk fast på annan ort. Har tagit ut mycket från min sjukdom nu. Maxat den flera dagar än jag gör hemma. Ska bli intressant att se vad den ger för respons...
...den underbara träningsvärken. Efter turen på Åreskutan i går kommer jag nog inte kunna röra mig som en normal i morgon. Fast för grabben skull var det värt det. Tur man inte ska på fjäll varje dag i livet. Eller kanske är det synd. I pinande iskall vind gick vi fast det var en upplevelse. Jag gillar ju fjällen. Jag gillar vyerna och jag blir lugnare i sinnet, i kroppen, när jag är uppåt landet till.
I den bästa av världar fick man allt. Man kunde flytta. Man kunde vara frisk. Man kunde orka förverkliga drömmar och leva.
I verkligheten hoppas jag på att bli så bra att jag kan klara något jobb alls. Jag hoppas, jag ser framåt. Giftstruman får lämna mig helt tycker jag. NU!
Jorå. Men via kabinbana så att säga. Inte fan ork ja gå uppfö dä bärget int!
Nej, jag har inte blivit så skadad av dialekten att jag tappat min östgötska. Kanske för vi mest legat inne i huset här för jag inget orkar göra. Måste va sjukt drygt att ha en sjuk mamma som liten...
Jag hoppas att mitt vilande ska ge effekt bara så jag mår lite bättre tills vi åker tillbaka till stadens sus.. borde stå och dus men det är just bara ett sus...
Ont, får skylla mig själv. Åt tre prinskorvar och en köttbulle igår! Ajja bajja! Men det är åas inte ofta. Någon gång på året så där.
Jojo
Glad midsommar!
Värk i kroppen.
Trött.
Ska för Kevins skull ta mig genom detta midsommarfirande utan att klaga.
Det är därför jag klagar här i stället.
Önskar att alla sjuka som vill fira får dispens på sjukdom just i dag :)
Ligger här i en källare i Östersund. Grabben uppe och leker med en vän. Midsommar ska firas med många kulturer i år. Hoppas jag hållet mig vaken.
Andra dagen här och trött och ont. Nej, det är inte semester bara för det är sommar. Den sjuke är sjuk ändå. Men för grabbens skull åkte vi hit så han får mer i sommar än asfalten hemma.
Tre saker ska jag försöka orka med under de två veckor vi är här.
Åreskutan, thailändska paviljongen i Ragunda och jamtli.
..I julas fick jag en biljett till Bråvalla i julklapp. Jag var så glad! Såg fram mot Green Day med flera asbra band.
Häromdagen säger han jag fick biljetten av att om jag inte kunde gå, så kunde jag ju sälja den. Varför skulle jag inte kunna gå? Hallå?!? Det är ju något jag sett fram mot sen i julas.
Då går det upp för mig. Jag har heeeeela tiden tänkt att festivalen är i augusti. Fråga mig inte varför jag trodde det. Nu krocka det med andra planer jag hade gjort upp med grabben.
Vände och vred på saken länge. Beslutade mig för att sälja biljetten. Hade en som skulle köpa den. Vad visar det sig då. Jo att biljetten inte gäller den dagen som Green Day spelar ens... :/
Om jag blir av med biljetten vet jag inte. Vem fan vill se Aviicci liksom?
Gick ut till bilen och skulle hämta grabben för en klippning innan skolan slutar i morgon.
Nej man får inte det. Eller inte jag i alla fall. Inte än i alla fall. Hoppas fortfarande på en svängning till det bättre bättre så att säga. Inte som nu när man uppskattar att man orkar klippa gräset utan att storkna. Eller orkar både plocka i och ur diskmaskinen. Utan när man orkar "jobba" en hel dag utan att gå i däck.
Ja nu har jag ju inget jobb. Jag kan inte göra annat än att försöka testa mina gränser på hemmaplan. Och det går åt kan jag lova. Den som tror att ett hem man inte orkar använda, inte behöver städas. Den tror fel. I den bästa av världar så stannade allt den dagen man blev sjuk. Men i stället ser verkligheten ut sån att när jag väl har ork, då har jag så mycket jag ligger efter med i hemmet att göra, att jag tar ut mig med städning, tvättning, diskning.
" men sluta vara så noggrann!" hör jag folk ropa.
Jag är långt från noggrann. Inte pedant alls. Men jag gillar inte att för tredje sommaren i rad se gräset växa och inte orka klippa det. Jag vill inte titta ut genom skitiga fönster. Jag vill inte laga mat i ett kök som inte är städat. Jag vill inte borsta tänderna där handfatet är orent. Eller duscha i ett badkar med ränder efter grabbens bad efter en fotbollsmatch...
Nej jag vill ha lite rent, lite fint. Men jag ser det som så, om jag inte klarar av att ta hand om hemmet på ett normalt, friskt sätt, hur ska jag då orka jobba? Hur ska jag räcka till till mer än jag inte räcker till åt i dag?
Jag önskar så jag kunde klona mig.
Huvudet snurrar. När jag tittar på den lilla rutan jag skriver i här på bloggen, så ser jag bara ett par rader. Just nu ser jag inget jag skrivit ovanför "Jag önskar jag kunde klona mig" . Och vet du. Jag minns inte ens vad jag skrev i början av den här texten...
Bli sjuk och du förlorar inte bara pengar, socialt umgänge och din värdighet. Du förlorar också din frihet att göra det du vill, när du orkar förståss.
Få är så sjiuka att de inget kan någon dag i veckan. Ja, det är klart, de som ligger inför döden är ju det. Men du som är som jag, sjukskriven för en åkomma som skiftar karaktär från timme till timme. Du är kontrollerad och kan inte göra vad du vill.
Du får som sjukskriven till exempel inte resa utomlands utan att fråga om lov för att få behålla din sjukpenning. Även om du har ett hus i Spanien som kanske skulle bidra till ditt rehabiliterande, så måste du söka för att få lov att åka dit som sjuk.
Skulle du välja att åka till annan ort i Sverige, för att vila hos vänner så din börda att ta hand om hemmet minskar. Ja då kan du ju råka ut för att få en kallelse till möte och du inte kan komma. Vad tror du händer då? Om du säger att du inte kan komma för du inte kan haspla hem och sen åka tillbaka till viloplatsen?
Jag gissar vilt här men jag gissar att du kan få problem med din sjukersättning.
Självklart ska ingen semestra på bekostnad av FKs små medel, men det finns inget som är så kränkande som att känna att du inte har lov av en myndighet att röra dig fritt. Vad har jag gjort för fel för att hamna i detta fängelse? Vad är det för brottsligt i att vara sjuk?
Ja om man är arbetslös och sjukskriven så får du bara vara det om det inte finns ett enda typ av arbete du kan utföra på arbetsmarknaden. Det räcker inte med att du inte kan jobba som truckförare om du har utbildning till det. Du måste också vara oförmögen att jobba som städare, skoputsare, telefonförsäljare, jordgubbsplockare med mera arbeten utan större krav på utbildning.
MEN
För den som är arbetslös och får stämpla så kommer konflikten när Försäkringskassan rannsakat alla möjligheter och hittat att de tycker du KAN plocka jordgubbar. Då ska du friskskrivas. Tror du du får stämpla då om du inte hittar ett jobb som jordgubbsplockare?
NEJ det får du INTE!
För a-kassan kräver tvärtom mot Försäkringskassan att du ska vara så frisk att du kan ta vilket jobb som helst som du har kompetens till på arbetsmarknaden. Annars får du inte stämpla. Då står du ju inte till arbetsmarknadens förfogande.
...skulle hämta grabben idag. Han storgrät och kom med en ispåse över ögat. Ingen i personalen som fanns på skolgården lyfte ett finger, titta inte ens åt hans håll.
Han berättade vad som hade hänt. Jag skiter i bråken vid det här laget. Jag är bara så arg på personalens loja inställning till problemet. Samma grabb, samma bråk, samma nyp, samma konflikter, samma sparkar, samma slag.
Personalens inställning? "Det var en olycka, vad ska jag göra åt det?"
Ja KANSKE bry dig om att ett barn står och gråter? KANSKE sätta dig ner med den som har en ispåse över ögat? KANSKE prata med barnen och höra hela historien?
KANSKE göra ditt jävla jobb som du har valt och se till att barnen vågar be om hjälp och inte känner sig till besvär!
Ja flera dar sen jag fyllde på med mitt underbara liv...
Faktum är att jag tycker liothyroninet verkar fungera aningen bättre nu än för två veckor sen. Jag känner att jag återhämtar mig fortare från uppgifter utanför och i hemmet. Nu var jag helt väck efter vi var på KISS den 1 juni. Den 2 juni fotboll med grabben och den 3 juni sov jag helt enkelt. Men, redan den 4 juni kände jag mig nästan på ruta ett igen. ( I stället för ruta -24 som jag brukar)
Nationaldagsfirande i lugnt tempo i Valla igår. Orkade ändå klippa gräset och häcken på baksidan i dag. (15 minuters jobb totalt för grabben gick till komposten med resterna)
Fast detta låter lite var det för mig otänkbart för ett par veckor sen. För mig känns det som att kanske börjar något komma tillbaka. Hoppas bara proverna visar det samma och att jag får fortsätta med lio.
Den här helgen blev både kanon och kalkon. Kanon för vi var uppe i Stockholm och kollade på KISS, något vi planerat sen biljettarna släpptes förra sommaren. Kalkon för efter en stressig och ostrukturerad fredag, lördag och söndag, har jag inte fått vila alls och huvudet känns som det håller på att explodera.
Hjärtat slår hundra slag i sekunden.
Känner mig både arg och ledsen efter en konflikt mellan barn i området.
Jag säger inte att mitt barn alltid gör rätt. Herre gud, om jag gick runt och pratade med föräldrar för precis allt som hände varje gång det blev någon konflikt eller osämja så finge jag inget annat göra än att just gå runt och diskutera uppförande med andra.
Men idag kom min son hem och var riktigt arg och upprörd. Detta för att två andra barn i området hade gått ihop en del och betett sig illa.
Peka finger - ja fuckfingret.
Sa han var dum i huvudet.
Önskade han trillade ner från en container och dog.
Min son var riktigt arg på detta. Med all respekt.
Jag blev förbannad rent ut sagt. Såg till att båda barnen kom hit för att förklara sig. Vilket dom gjorde. Den ena med en förälder, den andra utan.
Den ena vet jag inte ljuger. Den andra hade jag dåliga erfarenheter om innan. Den andra sa att iiiiiiinget av detta stämde. Inget alls. Jag trodde honom tyvärr inte en sekund och sa ett par väl valda ord och sa åt honom att hålla sig borta för jag ville inte se honom där vi bor.
Men se och förvånas när grabbens morsa och sambo dyker upp och anklagar mig för mobbing för nu var ju deras son ledsen och låg och grät hemma. Jag mobbade deras barn för jag trodde mer på vad den ena grabben som var inblandad sa än deras son. Tyvärr, tidigare erfarenheter med det barnet gjorde att jag just inte litade på honom.
Suck.. hur man än gör så har man arselt bak och dessa två hoppas jag jag slipper se igen.
