Tog min första dos av liothyronin i går. Sov apdåligt.Somna och vakna ett par gånger i timmen.. Suck.. Inte så alert och pigg i dag kan jag säga. Men det kanske blir bättre. Har mycket ångest över ekonomin som aldrig går ihop, måste sälja saker för att få in hundralappar. Till nästa månad måste jag ha in minst 1000 kronor mer per månad, förutom de cirka 3000 jag redan ligger back. CSN är obevekliga. Dom vill ha pengar. Jag har inga.
Det är ett pissliv att inte kunna påverka sin inkomst annat än att sälja sitt hem...
Ja, innan jag betalar räkningarna den här månaden gick jag och lämnade prover och hämtade ut medicin. En vanlig kanske inte tycker det är stora utgifter, men för mig gör det stor skillnad. Speciellt som det visade sig att liothyronin var typ tre gånger så dyrt som levaxin.
Det kostar att vara sjuk i Sverige., Inte bara genom läkarbesök och provtagningar, mediciner och sån. Nej man blir nästan sjukare av att vara sjuk när ekonomin falerar och man inte kan göra något för att förändra sin ekonomi. Visst, jag kan säga upp bredbandet, och mobilen, men det är väl det jag har kvar med på "lyx-kontot".
Nu har jag i alla fall lämnat prover, tyvärr visade det sig att glucosprovet skulle tagits fastande och det sas inget om i fredags när jag pratade med läkaren. Eller så har jag glömt bort det. Hoppas innerligt att Lio kommer hjälpa till så jag slipper sova mig genom livet. Så jag orkar mer. Så mitt huvud kommer igång framför allt. Om jag inte orkar springa en mil gör mig inget, även om jag gärna gör det. Har jag huvudet piggt så kan jag ju skriva en bok eller kanske till och med hitta något jobb man kan sköta över nätet...
Vi får väl se. Nackdelen med Liothyronin är väl att det ska tas flera gånger per dag... Det var rätt skönt att slippa kvällsdoser med thacapzol måste jag säga. Men hellre bättre så jag kan tänka framåt i livet och hitta ett jobb än som det är nu.
Det är ju en jädra tur jag har en bekväm soffa! Men tanke på hur många timmar jag spenderar på den. I dag somnade jag vid tvåhugget. Vaknade vid 18... helt over and out. Nu skulle jag kunna gå och lägga mig igen och sova... Hela natten då gissar jag på...
Jag skulle tro att jag sovit dubbelt så mycket som en frisk under min livstid. Jag minns jag var väldigt mycket trött som liten med. Sov, sov och sov. Fast då var det väl ingen som tänkte det var något fel. Då var jag lat eller nåt. Men inte tror jag jag hade giftstruma då. Fast jag var mager och eländig och trött.. Hela mitt liv...
.. eller kompletterande medicin kanske man kan säga. Ska börja med en del lio för att se om jag kan bli piggare. Visst, risk finns för hjälrtklappningar och det i sig är inget trevligt. Men hellre det och pigg så man kan fungera som en mer normal människa. Att ligga här inne på soffan när solen skiner ute är inget roligt. Jag orkar inte fota, städa bilen, städa hemma, rensa i trädgården...
Nej det är ett jävla aber. I dag skulle jag iväg med grabben och köpa nya fotbollsskor. En enkel uppgift, men inte för mig. Kom igen för ett par år sen. Då orkade jag fundera, jämföra och överväga så det blev ett bra köp.
Vad händer idag. Vi SKULLE gå till XXL, TeamSportia och Intersport och kolla, prova och jämföra priser. Först ut var XXL... Bort till fotbollsskorna. Kollade bland reaskorna. Hitta inget. Nuförtiden finns det ju speciella skor för konstgräs och andra för vanligt gräs. Såna för grus med så klart. Men vad sjutton var skillnaden? Jag fatta inget. Ber en personal om hjälp.
I mitt försök att inte bryta ihop av att hjärnan kokade över så blev det ett par svindyra skor... Det är så man skäms och får magont men jag kunde inte säga att de var för dyra. Jag kunde inte säga att jag inte hade råd. Jag kunde inte stå vid att vi skulle gå vidare till flera affärer. För jag orkade inte. Efter fem minuter inne i affären var min energi slut. För att grabben inte skulle få en mamma från helvetet, valde jag, eller jag hade nog inget val, att köpa dom dyra skorna...
Det är svårt att förklara. Men när jag står där med så många val, så många priser och så självklart en tioårig grabb med som har önskemål om färg och passform, då blir det för mycket. Jag tar snabbaste vägen ut ur eländet för jag vill inte stå och stortjuta eller skrika på en affär för jag inte klarar av situationen.
Efter inköpet skulle vi vidare och köpa present till en kompis... Sen skulle jag klippa mig... Stackars frisör. Han fick en osammanhängande berättelse om min sjukdom. Jo jag var ju tvungen att förklara varför håret var så slitet. Det blir så med giftstruma.. torrt tunnt.... risigt. Nu kokar huvudet. Känns som gröt där inne. Nu ser ni mina ord. Jag skriver, jag stavar fel, jag raderar och stavar om....
ni ser inte hur mycket fel jag skriver... ni ser inte hur trött jag är... det sitter inuti...
Somnade på soffan i går kväll. Klockan var nog inte mer än tio. Eller strax efter. I morse vakande jag vid sexhugget och frös. Drog en filt över mig och somnade om fram till fem i sju.
Vaknar och känner mig pigg! I huvudet i alla fall. Klartänkt liksom. Vet inte när det hände sist. Men kroppen var trött, trött, trött.
Gick upp, åt frukost med grabben. Körde honom till skolan och promenerade sen en halvtimme med lånehunden. Nu... .. ja ni. Måste jag berätta hur jag mår?
Precis lika jävla mossigt som jag brukar. Trött i huvudet igen. Känns som man varit på ett sjutimmars raveparty och är matt, matt, matt.
Önskar mig förbättring. Önskar jag fick blir frisk. Eller att jag kan hitta ett jobb där man kan vara så här obrukbar som person och ändå få betalt.
Men med all respekt för Försäkringskassans läkare. Hur ska jag kunna lita på att de vet att jag är frisk, när de INTE vet att en person inte är förlamad och inte kan gå?
Det ena går ju att testa relativt enkelt. Eller? Jag menar, skicka en aggressiv hund efter den "lame" och jag lovar att han/hon springer som aldrig förr för att slippa attacken.
Jag skulle inte kunna springa ifrån för jag är sjuk och jag skulle inte orka.
Less... hur tänker läkare och FK.
Varför ska jag nu helt plötsligt inte få sjukskrivning via de som "vet" mest om det lilla de vet om sköldkörtelsjukdomar och hur man påverkas av mediciner och efteroperationsbehandlingar. Varför ska jag gå till en kass allmänläkare som inte vet ett skit om detta? För jag ska slita och bråka mer för att påvisa hur sjuk jag är? För att det vill bli av med en?
Jag anser, att när man har komplicerade sjukdomar så ska både behandling och rehabilitering ske hos specialister. Inte hos någon hobbyvårdare som inte kan skilja en liktorn från en migrän!
Så som jag somnar på soffan är otäckt. Nästan som om någon gett en sömnmedel. Ena sekunden är jag där, nästa inte. Sen vaknar jag mitt i natten, tvn låter som den står på högsta volym och om jag inte somnar om igen direkt, då är det lönlöst att försöka somna igen.
I går var inget undantag. Somnade på soffan, kanske fem minuter efter att grabben och hans kompis somnat. Vaknade med ett ryck vid tvåhugget. Somnade om vid fyra.. Fattar inte hur man kan känna sig mer utvilad efter ett par timmar sömn, än efter 13 timmar sömn.
Blev väckt i morse vid 0830. Lånehunden är inte hemma. Jag halvsomna om till halv elva. Nu sitter jag här med sjukt ONT i kroppen. Värk i alla leder. Synen dimmig och svårfokuserad. Ögonen värker...
Men frisk är jag. Det har försäkringskassan bestämt.
Solen skiner. Jag sitter inne och tittar på mina väggar.
Efter en prommis med lånehunden finns ingen ork kvar. Sitta ute i solen.. Näe, då får jag sitta och titta på allt som jag önskar jag hade ork att göra med mina rabatter... Rensa.. torra gamla löv...
Men vi får se.. Kanske, mot bättre vetande, kanske jag ger mig något ute..
Som om någon bara gav en sömntablett och man somna innan man visst ordet av. (kan jag tänka, har inte tagit sömntabletter fast en hobbyläkare försökte kränga på mig det i februari 2011)
Försäkringskassan och min vårdande läkare anser jag ska "komma igång lite" på 25%.
Jag frågade hur mitt liv ska bli bättre från dag till dag genom att vara frisk 25%. Det händer liksom inte mer än det gör nu...
Hur eller haver.
Säg jag blir "frisk" 25%. Jag får tag på ett jobb på 25%. Jag får då vara "sjuk" 75%. Inga skuggor här.
Men.
Nu tycker Försäkringskassan och vården att jag ska vara frisk 50%.
Det jobb jag lyckats hitta på 25% går inte att utöka till 50%. Jag är då "frisk" 50% och "sjuk" 50%.
A-kassan hoppar nu inte in och täcker upp från 25% till 50% tjänst. Detta eftersom jag har ett jobb, ett fast jobb, på 25%. Jag blir alltså ersättningslös 25%. Jag måste sålunda antingen säga upp mig och stämpla hela mina 50 friska procent eller hitta ett annat jobb på 50%.
Säg jag lyckas hitta ett jobb på 50%.
Då kommer jag jobba halvtid det vill säga vara frisk halvtid, och vara sjuk halvtid. Allt gott.
Men.
Nu tycker Försäkrinskassan och vården att jag ska vara "frisk" 75%.
Ja ni ser hur det upprepar sig.
Sanningen är nu också att det finns inget jobb på 25% som jag klarar för jag är 100% sjuk!
... huvudvärk. Inte bara det. Trött, orkeslös, krattade löv i trädgården. Ser suddigt. Ser dubbelt. Ser... diffust.
Bilen paja i måndags. Ni som trodde inget skulle bli värre i mitt liv. Ni hade fel, igen. När blir något bättre?
Tog energi i söndags och bytte däcken. Tankade i torsdags. Nu står jag med nästan full tank, inga pengar och ingen bil. Topplockspackningen är förmodligen åt helvete. Orka inte kolla närmre. Hörde det inte lät bra när jag skulle starta bilen...
Räcker det liksom inte med att vara sjuk och fattig. Ska ALLT gå åt helvete? Jag undrar, när dör jag eller mitt barn för det verkar som det bara är det kvar som kan gå åt skogen...
I går gjorde jag vad en frisk mamma kan tänkas ha gjort.
Tvättade en maskin tvätt. Satte på en maskin med disk (som redan stod i maskinen) La in tvätten i torktumlaren. Gick ut med hunden. Bytte däck på bilen. Dammsög. Skurade golv. Dammade lite.
I dag - soffan. I dag - ont i hela kroppen. I dag - inte ens nära att vara frisk. Men så är det med graves... gör lite ena dagen och det slår tillbaka. Men jag måste ju "komma igång!" som fk och sjukan säger. Jag kommer gärna "i gång!". Men det fungerar inte i praktiken. Tyvärr...
...med rekordfart. Tyvärr blir det dålig hållbarhet när celproduktionen går i taket. Jag fattar inte varför den gör så.
Naglar och hår.. växer som ogräs men är skört och tunt.
Trist... jag vill ha hållbarhet...
Städade lite i dag hemma. Dammade... suck vad damm.. .suck vad jag mådde dåligt. Ja förutom gifstruman så har jag dammkvalsterallergi. Det är en dålig kombination att ha det när man har ont om ork att städa.
Däcken skulle bytas med ja... Det får nog vänta är ja rädd.. Finns ingen ork och ont i ryggen har jag med efter dammsugning, dammning och skura golv.
Man upphör inte att förvånas över människors önskan att kunna förändra livet. Jag har många som vill försöka göra skillnad kring mig. Många som önskar de kunde hitta en förklaring till varför jag inte mår bättre eller hitta ett jobb som man kan klara av fast man är sjuk.
Jag önskar inget hellre än att kunna hjälpa mig själv. Jag önskar att de där tillfällena när en kort promenad inte slutar med anfåddhet och hjärtklappning dyker upp. Jag önskar att jag kunde storstäda hemma utan att känna total utmattning efter att ha fixat disken. Jag önskar jag fick känna att det lilla jag kan, går att använda för att försörja mig helt själv.
Och jag sliter på. Jag ger mig ut och går, skog och mark. Jag försöker hitta det där som får mig att må bra.
Än har jag inte lyckats. Men än har jag inte slutat försöka...
Alltså, du orkar knappt gå två kilometer utan att bli helt utmattad. Varför inte testa och spring i stället så kanske du blir friskare?
Så resonerar nu vården ihop med Försäkringskassan. De tycker jag ska testa att vara friskskriven 25-50 procent.
I dag ser mitt liv ut så här, ungefär. Gå upp. Äta frukost. Köra sonen till skolan. Gå ut med lånehunden i 1-3 kilometer. Lägga mig på soffan och vila. Hämta sonen vid halv två ungefär. Handla lite. Hem. Lägga mig på soffan och vila. Laga mat. Lägga mig på soffan och vila. Gå ut en kortis med hunden. Lägga mig på soffan och vila. Somna på soffan eller somna i sängen.
För detta får jag inte så värst mycket pengar eftersom jag är sjukskriven och innan det jobbade på vikariat och timmar.
Om jag ska friskskriva mig så kommer min dag se ut som följande: Gå upp. Äta frukost. Köra sonen till skolan. Gå ut med lånehunden i 1-3 kilometer. Lägga mig på soffan och vila. Hämta sonen vid halv två ungefär. Handla lite. Hem. Lägga mig på soffan och vila. Laga mat. Lägga mig på soffan och vila. Gå ut en kortis med hunden. Lägga mig på soffan och vila. Somna på soffan eller somna i sängen.
Skillnaden är att jag stämplar bort den delen jag är friskskriven för jag har ju inget jobb. Tyvärr så uppfyller jag inte kraven från a-kassan för att få stämpla. För jag står inte till arbetsmarknadens förfogande och kan ta vilket jobb som helst i hela landet. Detta för att jag inte är frisk.
Men visst, jag kan, som jag sa till läkaren idag, springa i stället för att gå för att bevisa att det inte går fortare, jag blir inte bättre. Men vem fan som är medicinskt utbildad skulle rekommendera det på riktigt? Ingen tror jag. Ingen. Fast anse att man kan jobba när man knappt har ork till ett liv och föräldraskap, det ska man göra...
Men kom med förlag på arbetsgivare som vill ha dit en person som förmodligen på sin höjd kan gå ut med chefens hund i en halvtimme på förmiddagen. ...
En dag med lite mer energi men nu är jag tillbaka där jag är mer van att vara. Trött trött trött.
Blir så där trött så jag drar mig för att kliva ur bilen när jag parkerat. Jag drar mig för att resa mig från soffan och göra något alls bara för det är så sjukt jobbigt. Jag vill inte mötas av hjärtklappningen och yrseln när jag anstränger mig.
Och då är inte ansträngningen på så hög nivå...
Sen vill jag ha bort det trasiga taket på min uteplats... Jag vill ha mina fönster tvättade... Jag vill ha saker i mitt förråd ompackat... Jag vill ha mer plats...
Jo i går var jag relativt pigg hela dagen. Jag tog mig ändå tid att vila och gjorde inte klassikern - ta ut sig och göra massa mer när jag orkar utan jag låg och kopplade av rätt mycket på soffan.
Trots det är den här dagen helt tvärtom. Skulle kunna lägga mig och sova nu... Varit på en promenade med hunden på förmiddagen och han ligger och snarkar nu. Anfådd efter 100 meter...
Suck..
Den dagen jag är så frisk att jag uppfyller a-kassans krav.. då ska jag slå klackarna i taket!
.... ja jag hade nog trott att efter operationen så skulle inte ögonen kunna bli värre. Men jag hade fel, igen. De senaste dagarna har det varit svårt att ställa in skärpan liksom. Särskilt på morgonen, men det dyker på mitt på dagen med. I dag har jag dessutom jätteont bakom höger öga. Det har hela tiden varit det som varit lite mer besvär med.
Suck.. kan jag inte bara få bli bättre? Jag gör allt man ska, sover, går ut och går i dagsljus flera kilometer om dagen och äter.
Nej faktiskt så är det inte bättre. Lika trött. Lika trött på att vara trött. Lånehunden åkte hem en sväng mellan söndag och måndag. Familjen får ju egentligen inte ha han hemma men dom fulade lite. Bra för dom för dom behöver sin hund.
Men vad händer hos mig då tro? Jo jag sov till halv sju på måndagsmorgonen. Somnade om efter en halvtimme. Sov till halv elva. Gick upp, tog meds. Somna om. Sov till trehugget till och från. Sova-vakna-sova-vakna....
om och om igen... nej jag mår inte ett dugg bättre...
