Jo det är sant. Jag har inte jobbat på två månader ungefär. Nu ska jag jobba nästan fyra veckor heltid. Och jag är livrädd.

Inte för jobbet i sig, men för att min sjukdom inte ska låta mig göra ett perfekt jobb. Idag var jag med min grabb på hans skola och pratade för klassen om hur det är att jobba som journalist. Det tog tre timmar. Effekten lät inte vänta på sig. Under eftermiddagen kände jag hur all energi sakta lämnade kroppen och jag hamnade i en komaliknande sömn på soffan.

Den här typen av sömn är så obehaglig. Ungefär som när man har riktigt hög feber och sover och sover och sover. Fast jag har inte feber. Jag har Graves sjukdom. Eller giftstruma som den kallas. Den äter upp mitt liv och nu är jag rädd att jag inte ska klara av att jobba.

Jag är rädd för att somna när jag kör bil, för att somna på kontoret och för att somna på möten.
Jag är rädd för att missa viktig information, för att göra fel och för att sabba mina chanser att jobba mer i framtiden.
Jag är rädd för att inte somna på kvällen, för att inte sova bra på natten och därmed också bli allt sämre i min sjukdom.

Jag vill ha tid att bli frisk.
Jag vill ha ett samhällsystem som tillåter mig att bli frisk.
Som det är nu, kommer förmodligen den förbättring jag ändå upplever, försvinna lika fort som jag börjar jobba heltid.
Jag vill inte börja om på ruta ett...