Jahaopp. Då var grabben tio år stor. Sjukt vad tiden går. Varje födelsedag han har gör mig påmind om hur illa mitt liv var då.
Jahopp. Då var grabben tio år. Sjukt vad tiden går och varje födelsedag tänker jag tillbaka på hur illa mitt liv var då.
Det var värre än nu, fast på ett annat sätt.
Som tur är kan man leva trots riktiga kriser i livet.
Nu har jag ju fått bli hundvakt, något som gör att jag släpar mig ut flera gånger om dagen.
Efter tio dagar känner jag absolut ingen skillnad på ork, energi eller kondition.
Lika andfådd, lika trött. Lika orkeslös.
Tja, lika kass som innan.
Fördelen är väl att jag trivs med hund i mitt liv och jag får skratta åt den tokiga jycken varje dag.
:)
