butwhy

Oj! Mitt barn var inte lika bra som ditt barn! Stackars mitt barn som inte får vara med!

Men det är ingen som resonerar så när "mitt barn" inte har lika bra betyg för att komma in på olika gymnasie eller högskoleutbildningar som "ditt barn".

Nej att vara intelligent och lättlärd teoretiskt är inget fult - bara att vara lite bättre på att prestera inom sport - det är inget bra!

Ibland är livet skevt. När jag skulle söka till gymnasiet hade jag ursula betyg. Skolan var inget för mig. Inte då.

Men, det var inte poppis med naturvetenskap då. Så mina 2.9 i snittbetyg från årskurs nio, gjorde att jag kom in på den linjen. Problemet var bara att för att klara av linjens inriktning, kanske du hade behövt ha 4.5 eller mer för att hänga med, för att få ut något av utbildningen.
Alla förstod mitt resonemang då. Då var det ingen som sa åt mig att jag självklart skulle kasta mig in i vetenskapens värld och sitta av tiden för jag inte fattade något av det som lärdes ut. Jag skulle heller inte kunna hålla intelligenta diskussioner i ämnena, eftersom jag helt enkelt inte var så intelligent då.

Jag tänker själv - hur kul är det att vara sämst i den teorietiska klassen. Att aldrig får godkänd på prov och alltid få betyget F i många ämnen. Jag ville inte var det i alla fall så jag lät bli den utbildningen.

Det lustiga jag tänker på är:

Väljer man att fortstätta med en individuell sport om man alltid förlorar? Eller fortsätter man år efter år medan mamma, pappa och tränaren glatt säger "vad kul vi har när du spelar hela tiden, eller hur?"

Eller är det ett lagfenomen? Att så fort man väljer något annat, så är det synd om den som inte får vara med nästa gång?

Jag vet inte massor om andra sporter, jag kan en del om hockey. I hockeyn så finns det inte plats för hur många spelare som helst i ett lag. Det är begränsat antal. Att få en plats betyder att du är bra. Om du då väljer att göra något annat i stället för att vara med på match eller träning, så anser inte jag att det är konstigt att platsen går till någon annan framledes. Någon som vill vara med varje gång. Någon som sätter hockeyn främst.

Den bistra sanningen är att det finns inte hur många  hockeyklubbar och divisioner som helst att spela i.
Och än så länge så står inte hockeysverige inför problemet - det är inte tillräckligt många som vill spela. Vi får ta in de som egentligen inte har kvalifikationer nog att klara uppgiften.

Den bistra sanningen är att alla inte platsar. Men att komma och påstå att elitklubbar är för inriktade på att hitta talanger och satsar för lite på bredd är en lögn. Det går att träna hockey för skoj skull. Det går att slå från underläge. Det går också att flytta och byta klubb, om man inte är nöjd med den man är i.

Fast om man verkligen vill bli bäst på en sport, om man väljer mellan att få spela SM i innebandy, eller en vanlig seriematch i hockeyn. Då kanske det är rätt tydligt vad man är bäst på och brinner mest för.

Som Ingemar Stenmark sa - "jag vet inget om tur, men ju mer jag tränar, desto mer tur har jag" eller Gretzkys - "man missar hundra procent av de skott man inte tar"

LHC får ta kritik ¨- kanske är det ledare i lag som kommunicerar sina åsikter om barns förutsättningar dåligt. Kanske behöver de utbildning i pedagogik. Men morsor - sluta bädda in era barn. De kommer nog väljas bort fler gånger i livet än ur ett hockeylag och det kommer svida.

Men kanske kommer de klara det bättre tack vare att någon vågade berätta sanningen för dem.

//Hockeymorsa