Min faster sjöng..
I en sal på lasarettet
Där de vita sängar stod
Låg en bröstsjuk liten flicka
Blekt av sol var hennes hår...
Nu finns det inget som talar för annat än att jag överlever och blir, om inte bra, så något bättre.
Men som den finskättliga mannen i rummet mitt emot sa: Om morgondagen vet vi inget.
Försöker hitta sömn.
Den finns inte här.
Men jag får ju sova i morgon bitti.
Kram på världen.
Kram på Kevin - den lilla som jag älskar av hela mitt mammahjärta <3