Nej jag är inte det. Jag är ingen kul typ. När sjukdomen tar ut sin rätt, vilket den oftast gör, så är jag allt annat än kul.

Jag blir elak. Dum, ond, dryg, hemsk, arg, störd och hysterisk.
Jag är inte sån här - jag vill inte vara sån här. Men jag orkar inte vara jag, mitt rätt jag, glad, sprallig, trevlig, omtänksam, mer än korta stunder. Det tar mot att erkänna men jag är fan ingen snäll människa i min sjukdom.

Jag är ond...
Jag önskar jag fick vakna upp ur den här mardrömmen som kallas mitt liv.

JAG ÖNSKAR JAG INTE LEVDE!