I morse stod jag i vardagsrummet och kunde inte gå åt något håll, Jag visste att jag skulle göra något, men jag kom inte ihåg vad. Jag kände att en kortärmad skjorta blev nog lite kallt så jag gick in i sovrummet igen för att ta på mig en långärmad tröja. Då kom jag på - jag skulle ju ta min medicin.

Jag går alltså ut i köket och glömmer igen vad jag skulle göra. Tar lite vatten. Tänker. Helt bortblåst. VAD I HELVETE skulle jag göra??!?! Sätter på kaffe. Men samma sekund som jag tar i kaffekannan så minns jag. MEDICINEN!

Jag plockar ut den första burken med liothyronin. Av den ska jag ju bara ha en halv tablett. Jag håller burken i ena handen. Locket i den andra. Jag börjar hälla ut tabletter i handen i hopp om att få ut en som är halv redan. Det trillar ur tre hela. Jag häller i dem i burken igen. Lägger ner locket på diskbänken bara för att sekunden efter plocka upp det igen. För att sekunden efter lägga ner det... Ut med tabletter i handen igen. Dela en. Stoppar den i munnen. Men jag tar glaset med vatten, sätter ner det igen för att ta locket till burken med lio och sätta på det. Tar upp glaset igen och undrar.. Ska det vara så här resten av livet?