Det är en känsla av..
Kategori: Allmänt
Varje dag, när jag lämnat grabben på skolan, pojkvännen på jobbet och jag sitter i bilen på väg hem. Varje dag, vid ungefär samma tid. Varje dag på ungefär samma plats.
Det är då jag känner det.
En tomhet.
En ensamhet.
En känsla av att det jag gör här är inget mer än sitter av tiden.
Väntar.
Väntar.
Väntar.
Jag väntar på att må bättre. Slippa sova mig genom livet. Orka göra något för mig själv. Orka jobba.
Men stressen i att inte kunna det här. Den äter upp mig. Det är svårt att acceptera min sjukdom.
Och vem kan göra det? Vem kan säga - tack för jag blev sjuk.
