Efter ett par veckor faktiskt, med lite bättre hälsa, så tog det tvärstopp.
Hjärnan känns som den svällt upp till det dubbla men inte fasiken får det plats mer information för det.
Nej tillbaka 711 steg eller så känns det som.

Bli sugen på kaffe, gå ut i köket, glömma vad jag gjorde där...
Gå in i vardagsrummet, komma på kaffet, gå ut och öppna skåpet där kaffet står. Bara för att sen inte komma ihåg vad jag skulle ta ut ur skåpet...

Ledsamt, men men. Just när man tror det lättar... ja just då slår det tillbaka. Inte konstigt många blir trista och bittra med den här sjukdomen.

Orka försöka leva mellan varven..