Somnar i frossa på soffan.
Vaknar helt i panik och asvarm mitt i natten.
Öppnar fönstret i sovrummet och kryper ner i sängen. Ensam.
Tomt.. .tyst... bara katterna som busar i köket.
Kan inte somna om.
Vänder och vrider.
Less på att min sjukdom reagerar så hårt på sånt jag inte borde ta så hårt på.
Sena ändringar i planer får mig att bli nervös. Stressad. Mår illa av när det blir snabba kast i vardagen. Varför är det så? Varför måste jag ha allt planerat och klart utan sistasekundenändringar? Varför mår jag så dåligt av det?

Så var det inte förut.. När jag var frisk..

Vill bli det igen.

I dag är en "måstedag"

Måste hjälpa min vän som flyttade till Italien att städa klart i hennes lägenhet hon lämnat.

Måste betala räkningar.

Måste rensa i förrådet.

Hoppas jag har ork kvar att gå på hockeyn sen.

Hoppas jag får hem min älskling med.

Hoppas det går bra för grabben som spelar cup i Oskarshamn med LHC.

Hoppas på så mycket...

Kommer några förhoppningar gå genom? Kommer något bli lite bättre igen?

I sure hope so..